I kulturens värld
Landseerhunden har blivit en favorit i kulturens värld tack sin vare majestätiska hållning och sitt behagliga temperament.
Sir Edwin Landseer
Rasen är uppkallad efter Sir Edwin Landseer, en brittisk konstnär och skulptör som levde år 1802-1873. Sir Landseer var en erkänt duktig konstnär som målade många beställningsjobb åt den brittiska adeln. Hans verk finns bl.a. representerade på Tate Britain och The Victoria and Albert Museum.
Favoritmotiven var djur och natur, med en speciell förkärlek för hundar. Han målade i den romantiska stilen och var oerhört noga med detaljer, bl.a. genomförde han dissektioner för att kunna avbilda kroppsstrukturer rätt.
Sir Landseer målade en rad konstverk på temat ”Hundar i mänsklighetens tjänst” varav några avbildade en vit-svart variant av Newfoundlandshund, mycket lik dagens Landseer, i rollen som vattenlivräddningshund. De mest kända av dessa konstverk är Off to the Rescue (1827), A Distinguished Member of the Humane Society (1838), och Saved (1856).
Konstverken populariserade den vit-svarta Newfoundlandshundvarianten med resultatet att den snart återfanns i många adliga hem. Sir Landseers centrala roll i populariseringen ledde till att denna hundtyp så småningom uppkallades efter honom. Tyvärr fick Sir Landseer inte uppleva den ära som detta innebar, förslaget att använda Landseer som rasbenämning för de vit-svarta hundarna av Newfoundlandstyp kom först efter konstnärens död.
Newfoundland dog (1839)
Andra konstnärer
Även andra konstnärer har avbildat den vit-svarta variant av Newfoundlandshunden som var Landseerhundens föregångare.
Lord Byron
Den vit-svarta varianten av Newfoundlandshund letade sig in även i litterära kretsar. Ett av de mest kända exemplen är hunden Boatswain (”Båtsman” på svenska) som tillhörde Lord Byron (1788-1824), en av de mest kända brittiska poeterna som skrev i romantisk stil. Lord Byron var en ganska excentrisk man som även hade en mängd andra djur, inklusive en björn som Boatswain ofta lekte och slogs med, något som återspeglas i Boatswains synnerligen illa tilltygade halsband.
Boatswain dog 1808 efter att ha blivit smittad av rabies via ett hundbett som han fick under en av sina många utflykter på egen tass. Lord Byron vårdade hunden till dess sista andetag utan rädsla för sin egen hälsa och var nedbruten av sorg efter förlusten av hunden. Han lät bygga ett stort monument över hunden på sina ägor varunder Boatswain begravdes. På monumentet står ett lovtal till Boatswain följt av den kända dikten ”Epitaph to Dog”. Så stor var Lord Byrons kärlek till sin Boatswain att han skrev in i sitt testamente att han ville bli begravd i samma grav som hunden, en önskan som tyvärr inte respekterades.
Lite kuriosa: På Lord Byrons tid var det kutym att skicka hårlockar till sina käresta och även till sina beundrare. DNA-analyser gjorda på de ”hårlockar” som Lord Byron skickade iväg till sina flickvänner och fans visar att de inte alls var från hans eget huvud utan snarare från en hund, d.v.s. troligen från Boatswain.
Sir J.M. Barrie
En annan litterär man med förkärlek till den vit-svarta hunden var Sir J.M. Barrie (1869-1937), en skotsk författare som kanske är mest känd för att ha skapat den fiktiva figuren Peter Pan, även känd som pojken som vägrade växa upp. Sir Barrie och hans fru Mary köpte en vit-svart ”Newfoundlandshund” som de döpte till Luath efter en av hundarna i Sir Landseers målning Two Dogs. Luath användes sedan som modell och inspiration till hunden Nana som förekommer i historierna om Peter Pan. I berättelserna hyrdes den vit-svarta Nana in som barnsköterska till de tre barnen Wendy, Michael och John och skötte detta jobb med samma expertis som en tvåbent barnsköterska.
