Rasstandard
Här hittar du den gällande rasstandarden för Landseer.
Vad är en rasstandard?
Rasstandarden för en hundras är ett dokument som detaljerat beskriver och fastställer hur individer som tillhör den rasen ska se ut och bete sig. I dokumentet beskrivs kroppsliga egenskaper som t.ex. konstruktion/kroppsbyggnad, helhetsintryck, extremiteter, huvud, päls, teckning och rörelse både övergripande och i detalj. Vidare behandlas hur rasrepresentanter bör vara avseende mentalitet. Slutligen beskriver standarden kortfattat rasens ursprung och dess avsedda eller ursprungliga användningsområde. Innehållet i rasstandarden är dels avsett som utgångspunkt vid avel och dels som kriterier vid bedömning på utställning. Det är rasens hemland som upprättar (och vid behov reviderar) rasstandarden och den internationella organisationen Federation Cynologique Internationale (FCI), som SKK är medlem i, fastställer och publicerar standarden som därefter gäller i alla FCIs medlemsorganisationer.
Rasstandard Landseer E.C.T.
FCI-nummer 226
FCI-standard på tyska publicerad 1997-10-01
FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1960-08-24
Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2021-05-17
RASNAMN I HEMLANDET: Landseer, europäisch-kontinentaler Typ
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Tyskland/Schweiz
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Vakt- och sällskapshund
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 2, sektion 2.2
HELHETSINTRYCK
Landseer skall ge intryck av att vara en stor, kraftig och harmoniskt byggd hund. Rasen är mer högställd än Newfoundlandshund. Detta gäller särskilt hanhundarna
HUVUD
Huden på huvudet skall vara stram, utan rynkor. Pälsen skall vara kort och fin. Huvudets kontur skall vara tydligt markerad och ge ett ädelt intryck.
Skallparti
Skalle
Skallen skall vara bred och massivt med väl utvecklad nackknöl.
Stop
Stopet skall vara tydligt men inte så brant och så markerat som hos sankt bernhardshund.
Ansikte
Nostryffel
Nostryffeln skall vara svart.
Nosparti
Nospartiet skall vara lika långt som det är djupt, mätt framför stopet
Läppar
Läpparna skall vara torra och svarta. Överläppen skall vara så stram som möjligt och skall utan läppficka lätt täcka underläppen
Käkar/tänder
Saxbett.
Kinder
De måttligt utvecklade kinderna skall gradvis övergå i nospartiet.
Ögon
Ögonen skall vara medelstora och måttligt djupt liggande. Uttrycket skall vara vänligt. Ögonkanterna skall vara mandelformade. Bindhinnorna skall inte synas. Till färgen skall ögonen vara bruna till mörkbruna, men ljusbruna ögon tolereras.
Öron
Öronen skall vara medelstora, trekantiga och något avrundade nedtill. De skall nå till inre ögonvrån när de viks över ögonen. De skall vara ansatta högt, men inte för långt bak, på hjässan, och ligga slätt mot huvudets sidor. Pälsen på öronen skall vara fin och kort med längre fransar endast vid bakre öronfästet.
HALS
Halsen skall i genomskärning inte vara rund utan svagt oval. Den skall vara muskulös med bred nacke. Hos en proportionerligt byggd hund skall halsens längd från bakhuvudet till manken vara ungefär 3/4 till 4/5 av huvudets längd från bakhuvudet till nosspetsen. Uttalad lös halshud eller hakpåse är inte önskvärt.
KROPP
Kroppen, mätt från manke till svansrot, skall vara ungefär dubbelt så lång som huvudet. Från skulderpartiet till korset skall kroppen vara bred och kraftig.
Rygg
Ryggen skall vara stram och plan.
Ländparti
Ländpartiet skall vara muskulöst.
Kors
Korset skall vara brett. Den fasta muskulaturen gör korset vackert avrundat på sidorna och baktill.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup och bred mellan de mycket muskulösa skulderbladen. Revbenen skall vara mycket väl välvda.
Underlinje och buk
Buken skall vara svagt uppdragen. Mellan buk och länd skall det finnas en flack men tydligt skönjbar indragning i flankpartiet.
SVANS
Svansen skall vara kraftig. Den skall ha tjock och buskig päls, men inte fana och skall inte nå längre än till strax under hasleden. I stillastående skall svansen bäras hängande men svagt böjd svansspets kan förekomma. Vid upphetsning och i rörelse får svansen bäras rakt utsträckt, med svansspetsen något uppåtriktad.
EXTREMITETER
Framställ
Helhet
Frambenen skall vara svagt befransade ner till mellanhänderna.
Skulderblad
Skulderpartiet skall vara muskulöst.
Överarm
Överarmarna skall vara muskulösa och korrekt vinklade mot underarmarna.
Armbåge
Armbågarna skall sluta an mot den djupaste delen av bröstkorgen. De skall vara tämligen högt placerade och riktade rakt bakåt.
Underarm
Frambenen skall vara väl musklade, kraftiga och framifrån sett helt raka.
Framtassar
Framtassarna skall vara kraftiga och välformade så kallade kattassar. Mellan tårna skall det finnas kraftig simhud nästan ända ut till tåspetsarna.
Bakställ
Helhet
Bakpartiet skall vara kraftigt och bakbenen måste vara helt igenom fria och rörliga med kraftig benstomme, som skall vara täckt av kraftiga muskler. Bakbenen skall vara måttligt befransade.
Lår
Låren skall vara särdeles breda och välutvecklade.
Mellanfot
Sporrar skall inte finnas utan avlägsnas så snart som möjligt efterfödseln.
Baktassar
Baktassarna skall vara kraftiga och välformade så kallade kattassar. Mellan tårna skall det finnas kraftig simhud nästan ända ut till tåspetsarna.
Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska skäl är enligt lag förbjuden i Sverige.
RÖRELSER
Med hjälp av de muskulösa benen rör sig Landseer fritt och vägvinnande.
PÄLS
Pälsstruktur
Pälsen skall, utom på huvudet, vara lång och så slät och åtliggande som möjligt. Vid beröring skall den kännas mjuk. Täckhåret skall vara uppblandat med underull, vilken dock inte skall vara så tjock som hos svart Newfoundlandshund. Lätt vågigt täckhår på rygg och lår accepteras. När pälsen borstas mothårs skall den falla tillbaka naturligt.
Färg
Pälsens grundfärg skall vara rent vit med oregelbundna svarta fläckar på kropp och kors. Hals, förbröst, buk, ben och svans skall vara vita. Huvudet skall vara svart. Som mål för aveln eftersträvas ett vitt nosparti med en vit, symmetrisk, inte för bred, genomgående bläs. Sotiga fläckar i den vita grundfärgen förekommer och skall inte betraktas som fel men bör avlas bort.
STORLEK/VIKT
Mankhöjd
Hanhund får i genomsnitt variera mellan 72 och 80 cm.
Tik får i genomsnitt variera mellan 67 och 72 cm.
Mindre avvikelser under eller över angiven mankhöjd tolereras.
FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande.
• Påtagligt ljusa ögon (svavelgula eller grågula); för tätt placerade ögon.
• Svag rygg; svankrygg.
• Muskelfattigt ländparti.
• För korta bakre revben.
• Kraftigt uppdragen buk.
• Kohasighet
• Otillräckliga vinklar i bakstället.
• Spretiga tår.
• Utåtvridna tassar.
DISKVALIFICERANDE FEL
• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter.
• Svans med krok; svans som bärs ringlad över ryggen.
NOTA BENE
Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.
TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen