Andra sjukdomar
Nedan följer beskrivningar av några sjukdomar som är av relevans för Landseer.
Epilepsi
Epilepsi är en förhållandevis vanlig neurologisk sjukdom hos hund i allmänhet, så även hos Landseer. Sjukdomen predisponerar för krampepisoder som kan vara av olika tidslängd, frekvens och omfattning beroende på ras och individ. Krampanfallen kan vara generella eller partiella, beroende på om hela eller bara delar av storhjärnan är involverade.
Epilepsi delas in i flera olika undergrupper, t.ex. idiopatisk epilepsi, strukturell/sekundär epilepsi, kryptogen epilepsi och reaktiv epilepsi, baserat på bakomliggande orsak till krampanfallen. I en del av undergrupperna och hos vissa raser finns en tydlig genetisk bakgrund till uppkommen sjukdom. Landseeruppfödare rekommenderas därför att beakta eventuell förekomst av epilepsi hos nära släktingar vid avelsplanering.
Epilepsi är en livslång sjukdom som ofta kräver kontinuerlig behandling med en eller flera läkemedel (antiepileptika). I många, men tyvärr inte alla, fall har behandlingen god effekt. På grund av sjukdomens komplexitet rekommenderas att specialistveterinär med neurologikompetens konsulteras vid misstänkt epilepsi.
Svenska Landseerklubben försöker för närvarande kartlägga förekomsten av epilepsi i den svenska Landseerpopulationen. Om du har eller har haft en Landseer som drabbats av epilepsi är vi tacksamma om du meddelar klubben detta.
Har du frågor om epilepsi hos Landseer? Kontakta vår Raskommitté.
Har du en Landseer med epilepsi och vill prata med andra i samma situation? Kontakta klubbens Avelsfunktionär så hjälper hen dig vidare.
Litteratur:
American Kennel Club/Canine Health Foundation: ”Understandning Canine Epilepsy”
Magomvridning
Storvuxna hundar med djup bröstkorg, t.ex. Landseer, löper större risk än genomsnittsrasen att drabbas av magomvridning (en mer korrekt benämning är magsäcksomvridning), ett akut och nästan alltid dödligt tillstånd om inte vård fås omgående. Vid magomvridning gasfylls magsäcken, för att sedan rotera kring sin egen axel och fortsätta svälla. Den uppsvällda magsäcken utövar stort tryck på andningsvägarna och hunden får andningssvårigheter. Vidare påverkas blodflöde samt njurfunktion. Hävs inte tillståndet hamnar hunden i ett akut livshotande respiratoriskt och/eller cirkulatoriskt chocktillstånd.
Den utlösande faktorn för magomvridning är inte klarlagd. En rad bidragande komponenter har identifieras, bl.a. diet, ålder, stress och fysisk aktivitet, men framför allt har flera studier visat att det finns en mycket stark ärftlig komponent. Risken för en individ att utveckla magomvridning ökar markant om hunden har en nära släkting som drabbats. Den starka genetiska komponenten leder forskarna till slutsatsen att det mest effektiva sättet att förhindra magomvridning är att undvika att avla på hundar som har en förälder, avkomma eller syskon som drabbats av sjukdomen, något som Landseeruppfödare bör ha i åtanke vid avelsplanering.
Magomvridning förekommer årligen i den svenska Landseerpopulationen. Eftersom tillståndet är akut och livshotande bör du som Landseerägare informera dig om varningstecknen och sjukdomsförloppet så att du känner igen symptomen och snabbt kan söka vård vid behov. Symptomen och förloppet varierar från individ till individ men vanligt förekommande är:
Icke-produktiva försöka att kräkas, hunden får bara upp lite bubbligt slem
Överdrivet dräglande
Utspänd mage, hundens mage känns som ett hårt spänt trumskinn
Tecken på buksmärta
Oförmåga att komma till ro, hunden vankar
Kraftigt hässjande
Bleka slemhinnor
Svaghet/kollaps
Litteratur:
Monnet, E. (2003). Gastric dilation volvulus syndrome in dogs. .Vet. Clin.North Am. Small Anim. Prac. 52(2):.987-1005.
Rosselli, D. (2022).Updated information on gastric dilation and volvulus and gastropexy in dogs. Vet. Clin. North Am. Small Anim. Prac. 33(5):317-337.
Hud, allergier och öron
Hudproblem av skiftande karaktär och allvarlighetsgrad förekommer hos Landseer. Inte sällan är problemen långdragna och orsakar stort lidande för hunden. Bortsett från hudproblem som orsakas av parasitangrepp, vilka vanligen är relativt enkla att diagnosticera och behandla, är allergier och fukteksem de vanligaste orsakerna till hudproblem hos rasen. Allergier är ofta komplexa och svårutredda och kräver stor kompetens av den utredande veterinären men med tålamod uppnås ofta gott resultat. Allergier är vanligen genetiskt betingade och drabbade individer bör inte användas i avel och det bör inte heller individer med grava kroniska hudproblem.
Fukteksem, även kallat hotspots, uppstår när irriterad hud blir inflammerad och vätskar sig vilket i sin tur ger upphov till eksem, ofta kombinerat med ytlig hudinfektion. Denna typ av eksem växer ofta explosionsartat och kan orsaka stor smärta hos hunden. Landseer är, p.g.a. sitt pälslag (tjock och tät päls) och sitt intresse för vatten och bad, en utsatt ras avseende fukteksem. Det är viktigt att du som Landseerägare informerar dig om hur fukteksem kan förebyggas, t.ex. genom korrekt pälshantering, och behandlas.
Öronproblem, speciellt öroninflammationer, är vanligt hos Landseer. Öroninflammationer hos hund orsakas oftast av jästsvampar eller bakterier som får fäste när bakomliggande faktorer gör att örat inte är riktigt friskt. Dessa bakomliggande faktorer inkluderar bl.a. allergier och en anatomisk konstruktion som förhindrar fullgod luftning av hörselgången. Landseer har pälsrika och hängande öron vilket. i kombination med rasens benägenhet för vattenaktiviteter, ger en mörk och fuktig miljö i örongången, något som gynnar tillväxt av sjukdomsalstrande mikroorganismer. Som Landseerägare bör du iaktta noggrann skötsel av hundens öron och vara vaksam på inflammatoriska symptom.
Litteratur:
American Kennel Club: ”Dog ear infections: Symptoms, causes, treatment and prevention”.
American Kennel Club: ”Types of Dog Allergies and how to treat them”.
American Kennel Club: ”Hot Spot Treatment and Prevention in Dogs”.
Cancer- och tumörsjukdomar
Förekomsten av cancer hos Landseer är, med ett undantag, något lägre än genomsnittet enligt försäkringsstatistiken. Undantaget är skelettcancer där rasen ligger över genomsnittet. Denna överrepresentation är dock inte unik för Landseer då det visats att storvuxna raser rent generellt är mer predisponerade för skelettcancer, i synnerhet osteosarcom i extremitetskelettet.
Rasspecifika ärftliga faktorer existerar, och bör tas hänsyn till vid avelsarbete, men utöver detta är det den snabba tillväxthastigheten hos de storvuxna raserna som är den huvudsakliga riskfaktorn för osteosarcom eftersom ökad celldelningsfrekvens innebär ökad mutationsrisk. Rekommendationen är därför att inte driva på tillväxthastigheten hos valpar genom överutfodring och överdriven och snabb viktökning utan låta tillväxten ske i lugn och ro.
Litteratur:
Anfinsen, K.P., Grotmol, T., Bruland, O.S. et al. (2015). Primary bone cancer in Leonberger may be associated with a higher body weight during adolescence. Prev. Vet. Med.119(1-2):48-53.
O’Neill et al. (2023). Dog breeds and conformations predisposed to osteosarcoma in the UK: A VetCompass study. Canine Medicine and Genetics.
Hjärtproblem
Landseer är som ras relativt förskonad från hjärtproblem. Dock har enstaka fall av dilaterad kardiomyopati (DCM) rapporterats. DCM är den vanligaste formen av hjärtmuskelsjukdom hos hund. Sjukdomen, som är särskilt vanlig hos stora raser inklusive Newfoundlandshund, innebär att hjärtat förstoras och dess kontraktionsförmåga minskar p.g.a. svaghet i hjärtmuskulaturen.
Diagnos ställs primärt genom ekokardiografi (ultraljud). Symptomen på DCM inkluderar bl.a. ansträngd andning, hosta, trötthet, vätskeansamling i bukhålan och omotiverad viktförlust. DCM leder ofta till hjärtsvikt som i sin tur utgör en viktig orsak till plötslig hjärtdöd hos både unga och äldre individer. DCM har visats ha en stark ärftlig komponent och vaksamhet bör därför gälla avseende denna sjukdom vid avelsplanering.
Litteratur:
Gaar-Humphries, K.R., Spanjersberg, T.C.F., Santarelli, G. et al. (2022) . Genetic basis of dilated cardiomyopathy in dogs and its potential as a bidirectional model. Animals (Basel) 12(13):1679.
Entropion
Entropion är en ögonåkomma som inte är ovanlig hos Landseer och andra stora raser. Åkomman innebär att något eller båda av hundens ögonlock rullar sig inåt. Inåtrullningen kan medföra att ögonfransar eller päls på ögonlockets utsida kommer i kontakt med och skaver på ögats hornhinna som då blir irriterad. Om irritationen är tillräckligt kraftig kan sår och perforeringar uppstå på hornhinnan och synen kan i värsta fall påverkas permanent. Allt detta orsakar naturligtvis hunden stort lidande. I de flesta fall påverkas båda ögonen och sjukdomen diagnostiseras vanligen redan i valpstadiet.
Symptomen på entropion inkluderar att hunden kisar eller inte alls vill öppna det drabbade ögat, överdrivet tårflöde, kladdiga ögon, ljuskänslighet, ”dimmiga” och/eller blodsprängda ögon och frekvent kliande i ögonen.
Entropion behandlas genom korrigerande kirurgi där hud avlägsnas så att ögonlocket inte längre kan rulla sig inåt. Operationen är komplicerad, det är lätt att överkompensera, och inte sällan behövs två operationer. Rekommendationen är därför att söka ögonspecialist om ens hund behöver opereras för entropion, det ökar sannolikheten för en lyckad operation. Det är en fördel att, om möjligt, vänta med operationen tills hunden passerat de snabbaste tillväxtfaserna.
I enskilda fall kan behandling med injektioner av s.k. “filler” (hyaluronsyra) vara tillräckligt. Detta fungerar bäst på växande valpar där “fillern” då spänner ut huden och får ögonlocket att “lära sig” att växa korrekt.
Entropion som uppkommer under valpens/unghundens tillväxt eller som har anatomiskt ursprung har starka ärftliga inslag. Det avråds därför från avel på individer som har så kraftiga problem med entropion att de måste opereras.
